Utelåst

Igår lyckades jag med konststycket att låsa mig ute. Runt 20.30 fick jag plötsligt för mig att gå till Konsum och handla ett par apelsiner som jag blev akut sugen på. Sagt och gjort. Det jag inte tänkte på var att min ytterport går i lås kl. 21 och man då måste ha nyckel för att ta sig in. Detta kom jag på då jag var påväg hem från affären och insåg att jag varken hade nycklar eller mobil med mig. I panik började jag springa hemåt då jag inte riktigt visste om klockan passerat 21 ännu. Det hade den uppenbarligen för när jag kom hem var porten mycket riktigt låst!
Gick runt huset ett varv för att se om någon granne mot förmodan skulle stå i ett fönster eller dylikt men alla boende på första våningen verkade ha gått och lagt sig eller befinna sig på annat håll... Sakta började jag se framför mig en kall natt (det var nog minst ett par minusgrader ute) under klar himmel och hann nästan drabbas av dödsångest då jag tvivlade på att min alltför tunna jacka skulle kunna hålla mig vid liv. I ett desperat sista försök ställde jag mig på parkeringsplatsen viftandes med armarna uppåt huset. DÅ ser jag hur en man som står i fönstret, vinklar upp persiennerna och får syn på mig. Jag pekar mot ytterdörren och hoppas febrilt att han skall förstå mitt budskap och inte bara tro att jag är någon dåre som hamnat på villovägar. Herregud vad lättad jag blev då jag ser hur trapphuset tänds och han kommer ner och öppnar dörren! Var nära att krama om honom, så glad blev jag! Vad underbart varm och välkomnande min lägenhet kändes, plötsligt älskade jag min lilla etta mer än någonsin! Och min stora säng och varma duntäcke... Mmm... :-)
Så, slutet gott, allting gott!